feliciaekegren.blogg.se

idag blir lillbebbe en vecka gammal!

Jag tycker denna veckan har gått så fort, samtidigt som det känns som att hon alltid har varit hos oss. Lilla hjärtat mitt. Fortfarande så känns det så overkligt att hon äntligen är här. tänkte skriva lite om förlossningen och hur allting gick. Det var inte alls som jag hade väntat mig, allting flöt på & jag är så stolt över mig själv att jag klarade det med bara lustgas & världens bästa människor omkring mig.

 

värkarna började hemma runt 22, jag tyckte att de ändrade styrka & satte sig i ryggen. försökte lägga mig ner en stund men det gick inte särskilt bra så jag stod och hängde över soffan tillsammans med katterna och försökte andas igenom så gott som det gick,

 

 

runt elva så ringer jag min syster och hon kör ifrån Gnosjö, går upp & klär på barnen (hade alla 3) och packar ihop det sista. Min syster kommer runt kvart över tolv & vi lastar in barn & väskor i bilen och åker mot min pappa som får ta barnen.

Vi kommer in till förlossningen runt ett tiden & då är jag endast öppen 3-4 cm med glatta hinnor. dock väldigt starka värkar. Sen kopplas ctg på och jag ligger och halvdör i sängen.

vid tre tiden så bestämmer vi oss för att gå ut och gå en sväng och när vi kommer tillbaka så tas ännu ett ctg och det görs ännu en undersökning som visar 4 cm , glatta hinnor & starka värkar. Jag får duscha, värmekudde och jag däckar av i ca 10 minuter och vaknar av världens monstervärk, så det blir undersökning igen efter sju.

klockan 07.40 blir vi inskrivna på förlossningen, då har jag öppnat mig till 5 cm och gör high five med min barnmorska. får ÄNTLIGEN lustgas och går runt och vickar på höfterna som en galning.

sen undersöks jag igen, 6 cm! och min bm tar vattnet och jag får nästan direkt jobbiga krystvärkar som knappt går att kontrollera.  skriker och svär gör jag också, ber bland annat att någon ska döda mig, att jag hatar både mick & min syster för de låter mig göra dethär, och sen samtidigt så bölar jag och ber om ursäkt för att jag skriker. haha.

 

ligger på sidan i sängen och blir undersökt, 7-8 cm! Braaa, säger barnmorskan! Jag går och hämtar en glass till dig Felicia! vill du ha det? ja, det vill du. nu går jag och hämtar det. Och hon går ut ur rummet och då känner jag att "nu skiter jag snart ner mig"

jag skriker till mick & min syster att de måste trycka på klockan för nu kommer hon! mick fattar noll och säger "behövs det verkligen?" haha. men min syster trycker på klockan och in kommer BM med glass & grejer och jag försöker att inte krysta. Så undersöker hon mig och utbrister "OJ! här var det en bebis, krysta nu!!"

och jag får panik för att jag tycker det går för fort. sätter mig upp och krystar för fullt och det tar 8 minuter (5 krystvärkar ca) och så kommer hon ut, världens finaste Siri.

Det var såå värt all smärta & jag är världens lyckligaste. sprack pyttelite ( 2 stygn) och känner inte ens av det idag.

Dock var det mer dramatiskt när vi kom upp till BB , men det tar vi i nästa inlägg.