Hur ont det gör i mig.
Jag får ont i hela kroppen när jag tänker på hur mycket jag egentligen vill spela gitarr, på hur flådda fingrarna är efter att ha övat i flera timmar non stop. På hur känslan av att ha klarat av just dem svåra ackorden gjorde mig helt sprallig av lycka. Känslan av att ha ett gig på gång, eller en låt som var halv färdig och jag ville bara fortsätta och fortsätta spela in.
Jag vet ju att jag kommer kunna spela hur mycket jag vill när lilla S blir större, men jag blir ju inte direkt yngre, och vart ska jag vända mig för att få den hjälpen jag behöver med mitt gitarrspelande osv?
Sen har jag börjat undra lite om varför jag egentligen skriver på denhär bloggen ? Ni är över 200 flitiga läsare som kikar in här, men ingen lämnar någon som helst stämpel. Skriv förfan. Jag vill gärna veta vilka ni är .
Det är jag & dutten ikväll. Lördagsmys.
skriven
Usch ja, det är verkligen slitigt när de är små! Min yngsta bara gnäller, konstant, så jag är helt slut mentalt. Och fysiskt, för hon gnäller för fasiken på nätterna med!